Jag fortsätter att berätta hur det var förr, tycker att det kan vara bra för efterlevande att veta. På den tiden min farfar var bonde kunde man vara lite av en herreman, han hade sina söner o drängar, behövde inte göra så mycket själv. Kan ma n ställa ut order, sa han så behöver man inte han  göra  så mycket själv. När han slutande som bonde arrenderade han ut gården i fem år. Det var kanske inte så som han hade trott, efter de fem ville han att pappa skulle komma hem. Vi bod...de då i Upplands Väsby, Torsåkers gård. pappa o mamma även jag trivdes bra där. Pappa jobbade som lantarbetare, mamma fick gå på slottet göra lite av varje. Jag fick följa med, på sommaren fick jag leka med barnbarn till fru Oskarsson, hon hette också Marianne, gifte sej med Carlie Tornehave. På midsommarafton var det stor fest på slottet, mycket mat, lekar dans på magasinet, anställda fick bjuda med sej gäster. Till jul åkte fru Oskarsson till NK o köpte julklappar till alla anställdas barn, man hade bil med chafför, trädgårdsmästare ,en som fiskade, ja vad var det som inte fanns på denna gård en av de sista som hade det så. På dagen före julafton fick man gå opp till gården o hämta julpaketen. En gång fick jag ett syskrin med en nåldyna som var broderad som ett lite smycke, en annan gång en dockservis Gustavsbergs Pryo. Tyvärr tog jag fram den för tidigt till våran dotter, den höll inte så länge. Farfar var envis åkte tåg till U-V och sen cyklade han sista milen  till oss flera gånger för att påverka pappa att komma hem till gården, så blev det ju till slut. Slit o släp blev det men till slut blev det nog det bästa.